Hör jag mitt hjärta g...
Från apor till människor. Journalist- med livet som insats är vad jag fastnat för i skrivande stund. För vissa kanske det låter väldigt märkligt hur man kan utsätta sig själv för att skildra ett område under krigiska omständigheter. Jag tycker att det är sjukt spännande. Hur skulle resten av omvärlden annars få ta del av vad som sker. Allt leva under dess omständigheter som i bland annat Mellanösterns problematiska samhälle får mig plötsligt att känna att jag lever i en väldigt trygg tillvaro, samtidigt som jag vill åka dit, uppleva, träffa folket som är undertryckta eller bortglömda eller gömda för att få i min tur dela med mig av mina intryck. För stunden kan jag bara luta mig tillbaka i soffan, dricka mitt måndags-te, drömmer mig bort för en stund. Känner mig skrämd samtidigt som väldigt trygg och nyfiken. Tankeverksamheten arbetar och jag inspireras - vad är det för värld vi lever i? Moder Jord är plötsligt en plats som börjar likna apornas planet, det handlar om vem som står högst upp i hierarkin.
Försiktighetsåtgärder...
När jag överanalyserar är det alltför svårt, men när jag inte tänker för mycket är det bra. Att lätta på min inpulsrika ådra och visa min känslomässiga sida kan vara väldigt knepigt och jag tror att väldigt många känner igen sig. Rädslan för att bli utelämnad, stå ensam kvar och sedan vara den fula ankungen. Att bli påverkad av normer, något som berättar för oss att det bör vara si eller det bör vara så, annars är man den fula ankungen. Man betraktas som konstig om inte äcklig. Våga bryta mot normer och leva efter sin egen ådra, varför inte? Jag skulle nästan vara avundsjuk på mig själv den dagen då jag kan öppet prata om mina känslor, det är något fint. För mig är det viktigare att visa att man vågar, vill och visar att man kan, annars kommer det vara försent en dag. Det kommer vara som på 2000-talet, 100 bomber över Bagdad och allt kommer vara nedlagt. Jag kommer alltid att vara en som håller tillbaka på mina känslor eftersom jag är rädd för att bli sårad samtidigt som jag vet att det är mycket roligare för andra om jag delar med mig av mig själv. Att få lyssna på ett händelserikt liv, finns det något annat som är mer intressant att höra någon stämma berätta om?