Fanny

Våren har visat sina framfötter och frilufsmänniskorna har bytt ut hockeypunckarna mot fotbollar. Barnvagnsföräldrar ockuperar gångstråk och förmodligen börjar fräknarna att odlas snart. Livet rullar på i vanlig ordning och jag känner mig inspirerad inför mina framtida studier. Visst är det märkligt hur humöret kan svänga till den positiva gatan vid korsningen, branten känns inte lika trubbig, den är körbar. Efter nästan ett år då jag varken har färgat håret eller gjort någon typ av toning har jag äntligen förbättrat färgen lite, lite mörkare och lite färschare. Jag är ingen säsongsfärgare som ändrar färg efter årstid. Mitt norrlandshår skulle inte hålla ut då, det trivs bäst att hållas så neutralt som möjligt, dock lite tråkigt att jag normalt har den råttfärgade sandtonen. Ett mellanting mellan mörkblond och blaskigt brunt. Under min tonår var jag otroligt aktiv hos frisören, i tre månader kunde jag strosa runt i bruna toner, jag instiftade mig i luggteamet, jag hade svarta längder, blond, orange och eldrött. Nästan som att jag försökte att hitta mig själv, genom en hårfärg. Frisyrer hit och frisyrer dit trots alla kemikalier och plattänger sitter mitt norrlandshår kvar där det ska - på huvudet. I dag vill jag ha en neutral hårfärg, om det beror på att jag är mer bekävm med mig själv eller om jag bara är lat, det är en definitionsfråga. Att jag är mer bekväm med mig själv kan jag inte förneka.