En klassisk klyscha, nästan att jag blir generad inför mig själv när jag tänker tanken, uttalar mig om det. Varför skämmas? I dagens samhälle ska och förväntas vi att stå upp för oss själva. Mirakeldrömmar är vad som driver mig framåt i den ständiga utseendefixerade vardagen som börjar äckla mig. Mirakeldrömmar där jag har vad jag brinner för. Efter att följa vad jag vill, gå i strid mot det okända och vinna striden är någon oförklarligt underbart. Rädslan är vad som kan stoppa oss. Rädslan för att bli avvisad. Avvisad blir man om man inte försöker. Min mirakeldröm börjar ta form, och det börjar kännas som en midsommarnattsdröm.