Precis som många alla, vågat sagt alla andra men det vill jag nästan påstå, har jag mål. Ibland väldigt många mål, kanske för många. Uttrycket att ha många bollar i luften samtidigt är något som skulle passa in på mig, det låter kanske som att jag är överaktiv men jag trivs på ett sätt med det för att ta mig framåt. Vissa gånger måste jag stoppa mig själv innan eftersom jag har för bråttom ibland, tänker på att hålla huvudet högt. Slåss med mig själv, inte så farligt som det låter men för att skaffa mig en identitet. Ibland tänker jag otroligt mycket, analyserar och analyserar lite mer. Man ska inte tänka så mycket, ett samband där tänkande och känsla ligger på jämvikt på vågen. Jag har mentaliteten att jag alltid vill vinna, att kunna acceptera att vid vissa situationer står man som en förlorare, men du är inte förlorare för personen du är utan en förlorare utifrån situationen. Man kan inte allt, det som är fantastiskt är att man som förlorare kan finna vägar till en vinnare. Att en dag lunka fram i ensamhetens förlorarhålling till att nästa dag gå på moln och stegen känns lätta, du känner dig lyckosam och det är underbart. Den vissna tulpanen slår ut i sin vackraste form och allt känns möjlig. Klyschigt men sant.